Kerstin Danielsson
Utställningen Med händerna i leran visar ett axplock ur keramikern Kerstin Danielssons omfattande produktion och ger en glimt av
den miljö hon skapade omkring sig. För Kerstin blev arbetet i den egna verkstaden en tillvaro där fantasi, drömmar och barndoms-minnen smälte samman med nutid och vardag. Nu och då, högt och lågt blandades och tiden stannade till i den djupa koncentration som arbetet krävde.
Jag är uppvuxen ett stenkast från Kerstins hem och verkstad. Stunderna tillsammans i svampskogen, i trädgården och i verkstaden har haft stor betydelse för mina egna val senare i livet. Kerstin delade med sig av sin fascination för färg och form och sitt intresse för sagor och fantasivärldar av alla slag. Hon bevarade och förmedlade barnets nyfikna blick på tillvaron.
Under sitt liv gjorde Kerstin flera studieresor och deltog i symposier över hela världen, vilket satte spår i hennes keramik. Östasiatisk och etruskisk keramik såväl som nordisk järnålderskeramik influerade hennes eget skapande. Barnens uppväxt och naturen kring hemmet inspirerade till motiv på bruksgods och i konstnärliga utsmyckningar.
Kerstin bearbetade genom hela livet saknaden efter sonen Markus som omkom i en olycka hösten 1971. Sorgen blir tydlig i små ömsinta keramiska sarkofager och den anas i stilla, tysta och tomma kärl. Med mycket små bottenytor och tunna, sköra kanter, ser hennes tummade skålar nästan ut att lätta från jordens yta. Glasyrerna, starkt blå eller äggskalsprickigt vita, var alla framtagna efter egna recept och år av experimenterande i verkstaden på Stora Grevakila i Örby.
/Theo Ågren, initiativtagare och kurator
